Twisted

November har dragit mig på något slag av koma. Dag efter dag svevar förbi, alla dagar liknar mer eller mindre varandra. Varför lägger sig den mörka vinter så tungt på oss varje år? Den överraskar mig varenda år med att vara så grå, kall och dyster... för att inte tala om det melankoliska folket. Vem orkar se eller höra på dem? Jag saknar värme, glädje, ljus... liv. Men alla tider har sina vackra sidor också... jag lovar att hålla ögonen öppna för det vackra och försöka stänga ut det fula.